30 november 1931 - 17 augusti 2011

Kategori: Livet

det har varit en jobbig början på veckan, ärligt talat så har hela sommaren varit riktigt jobbigt. i början på maj, rättare sagt den 3 maj förlorade jag min älskade farmor sigrid i alzheimers, 79 år gammal. frisk som en nötkärna ända till dom sista veckorna som hon kämpade mot sjukdomen som tillslut tog henne med sig.

vi spenderade all tid vi (min familj) kunde tillsammans med henne, ibland bara för att titta på henne när hon sov, annars prata med henne, umgås och spela kort med henne. vi gjorde allt vi kunde för att hennes sista tid på jorden inte skulle vara dålig på något sätt. hon var omringad av sina barn, barnbarn och lilla barnbarns barn.

farfar var världens gulligaste mot farmor, han höll om henne när han fick tillfälle, dom satt tillsammans i matbordet, när dom sov i deras separata sängar på boendet så höll dom varandra i handen fast det var långt emellan sängarna. han pussade på farmor och var världens lyckligaste man tillsammans med henne, likaså var farmor världens lyckligaste med farfar.

när farmor somnade in blev det svart för farfar. han tappade livslusten, hans krafter och all glöd. han förlorade sig själv när farmor dog. han blev svag, ramlade omkull flera gånger.. pratade om farmor och berättade för oss alla att han saknade henne och undrade många gånger om dom skulle ses igen.

det var/är hemskt jobbigt för min pappa som redan saknade farmor så mycket.

tillslut blev det för mycket för farfar. han slog sig så illa att han drabbades av hjärnblödning (1 augusti), vi fanns där hos farfar och vakade över honom dygnet runt. när han vaknade upp var han pigg och var medveten om allt som hänt. inga tecken på att något dåligt hade hänt i hans kropp. dagen därpå, den 2 augusti blev han sämre. han tappade liksom talförmågan, såg i syne osv. hemskt jobbigt för oss alla som försökte hjälpa honom och förstå vad han ville. vi gjorde så gott vi kunde. efter några dagar på sjukhuset blev han skickad med sjuktransport tillbaka till boendet.

den 15 augusti åkte han in på akuten med ambulans pågrund av feber, 38 någonting.. han var medvetslös under hela tiden på sjukhuset denna gång. vi vakade över honom dygnet runt. pappa första natten och pappa, gunbritt och carina andra natten. han fick syrgas, morfin, stesolid och dropp under första dygnet. han hade lunginflammation, vätska i lungan, pågående hjärninfarkt och en liten hjärnblödning. förutom diabetesen som han levt med halva livet.

andra dygnet (idag) tog dom bort droppet. han var inte i behov av det längre ansåg läkarna. febern steg från 38 till 41 (kl 12.00) och till 41,4 (kl 14.00). han var kokhet. allt vi kunde göra var att badda honom med blöda servetter och han fick alvedon, det blev inte bättre. vi höll honom i handen, pratade med honom för vi vet att han kunde höra oss. vi fick besked redan kl 09.30 imorse att han inte hade långt kvar nu, max 24 timmar. det var väldigt jobbigt fast vi väntade oss detta, men man kan aldrig vara förberedd..

klockan blev 15.40 när farfar slutade andas och somnade in.
världens finaste farfar. jag finner inga ord för hur jobbigt det är att förlora någon som varit med mig hela min uppväxt. jag vet att farfar är med farmor nu och att dom är lyckliga, friska och mår bra.


ett stort tack till alla sköterskor och doktorer på gävle sjukhus för att dom tog hand om farfar och oss under dessa dagar.





Skynda Att Älska ♥

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Så himla fint och samtidigtdet värsta som finns. Jag kommer snart hem. Andreas

    2011-08-18 | 01:43:14

Kommentera inlägget här: